lamassu

Sönderbombad kultur

Som inspiration för bokens berättelse använder jag mig av en mycket kraftfull dröm jag hade för många år sedan. Jag befann mig i en mörk mardrömsvärld där otäcka varelser jagade mig, men där fanns även ett slags totemdjur som skyddade mig och sedan följde med mig ut ur drömmen, som i själva verket fortsatte. Jag drömde alltså att jag hade drömt. Det drömtotemdjur som följde med mig ut ur drömmen såg ut som en slags snöleopard och kunde prata. För att inte skapa för stora paralleller till Narnia och lejonet Aslan så har jag för bokens berättelse valt en helt annan varelse, en lamassu.

En lamassu var en varelse som sattes att vakta ingången till städer och tempel i det forna riket Assyrien, som låg där bland annat Syrien och Irak ligger idag. Statyerna var ofta flera meter höga och väldigt imponerande. Till formen bestod de av en tjurkropp med vingar och ett människohuvud med krona. Ofta var de huggna ur ett enda massivt stenblock och hade en fantastisk detaljrikedom för att komma från en så gammal civilisation.

Titta gärna på den här filmsnutten för att få en känsla för hur de ser ut.

 

Tyvärr har människan en tendens att inte inse vilka stordåd vi kan uträtta tillsammans utan bombar istället sönder våra kulturskatter i jakten på makt eller för att vi fokuserar på det som skiljer oss åt. Just nu pågår en omfattande och delvis medveten förstörelse av många av de kulturella skatter som finns i mellanöstern. Ett fåtal lamassustatyer finns på museum, bland annat i Louvren, medan andra idag förstörs av jihadister. Det värsta med det här är såklart inte att kulturskatter förstörs utan att man vill att barnen ska växa upp utan sin historia och utan kunskap. Människor utan kunskap är så klart lättare att kontrollera.

I boken använder jag citadellet i staden Aleppo som utgångspunkt för berättelsen. Ett byggnadskomplex som funnits i bortåt 5000 år och som är med på UNESCOS världsarvslista, (kolla gärna in det filmklipp som finns på den länkade sidan) men nu pulvriseras under Syriens inbördeskrig. Jag vill poängtera att boken varken handlar om politik, religion eller om Syrien. Boken är en äventyrsberättelse men handlar om människorna som kommer i kläm på grund av politik och hur en liten flicka bär sig åt för att leva med de fruktansvärda minnen hon burit med sig till Trollhättan.

Jag vill utan att frossa i bilder på döda människor eller flyktingläger visa några bilder som tydligt åskådliggör vilken tragedi som pågår just nu. När man ser hur byggnader har förvandlats till grus är det lätt att inse hur många människor som fått sätta livet till och varför så många befinner sig på flykt. Barnen är givetvis de största förlorarna.

Det är därför vi med den här boken vill samla in pengar för att på plats hjälpa de människor som befinner sig i läger i främmande land, medan deras eget land läggs i ruiner. Vi hoppas även att boken väcker ett intresse för historia och ett sug att lära sig mer, samtidigt som den skapar en gemensam historia mellan invandrare och infödda svenskar. Ambitiöst, kanske rentav naivt, men man ska inte underskatta kraften hos hopp. Den har fått människor att resa sig ur katastrofer förr och kommer att göra det igen.

Här är en bild från Aleppos citadell före inbördeskriget (höjden på bilden).

Aleppo citadel

Och en bild från 2014.

Aleppo ruins

Nu lär det se ännu värre ut men då Aleppo anses vara en av världens farligaste städer just nu och jämförs med Hiroshima efter bomben så är det svårt att hitta bilder där man ser vad de föreställer. Här är en film från en drönare som sveper över staden. Kullen med citadellet kan anas som en grön ellips i bildens nederkant när filmen börjar och uppe i högerkant när filmen slutar.

 

Hjälp oss på Fantastikhjälpen att ge barnen både en historia och en framtid. Det finns alltid hopp. Alltid.

/Marcus

 

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *